Varför göra en tillbakablick här på hemsidan? Det är en berättigad fråga. Vem vill veta vad som hänt och varför. Jag skulle väl blogga men jag är inte den datatillvända typen (än), men jag vill ändå för den som vill, berätta vad som varit och gärna få en återkoppling. Mest är det för min egen skull naturligtvis. Är det någon som reagerar på det jag skriver, blir jag väldigt glad. Så känn dig välkommen med frågor synpunkter eller glada tillrop.

Mitt allra första arrangemang på Vassbo var att ordna middag för ett nätverk av kvinnliga pedagoger. Årets kvinnliga pedagog skulle utses och hedras. Till min stora glädje var det fågelskådaren Gittan Mattsson. En person som har betytt mycket för mig och för Vassbo under de år hon verkat där. Pirrigt var det men rödbetssoppan var god och gästerna syntes ha det bra i växthuset.

Eva-Lena Wigge som arrenderade några av växthusen en tid, hade öppet hus för att presentera hennes trädgårdsrehabilitering. Hon bjöd också in till påskpyssel och vårplantering. Ett koncept vi tog över från henne.

Vassbo Vänner ordnade med en föreläsning med Lena Israelsson 21 april. Det var knökfullt i arbetshallen. I en paus hann jag höra lite av hennes visdomsord och se fantastiska bilder. Vilken odlarglädje hon förmedlar. Just så vill jag ha det på Groa i Wassbo.

Den andra maj gästades vi av en irländsk poet vid namn John Walsh. Till denna berättar- och poesikväll hade vi arrangerat bandet Plastic Paddy. Jag är säker på att många minns den här kvällen. Vilka möten det blir. Jag tänker på Eammon O´Reilly bandets irländare som var i sitt esse. Han sjöng en fantastisk kärlekssång a cappella. Oförglömligt! Ett stort tack till Christin Sandström som var medarrangör.

Några soliga majsöndagar ordnade Eva-Lena Wigge med mycket populära pilflätningsdemonstrationer. En första prövning för mig då det strömmade folk in till caféet. Glass i stora lass!

Min chef på klädbutiken Naturella och jag tyckte vi kunde ha en modevisning på Vassbo. Det tyckte nog många med oss. Alla verkade trivas i miljön och kläderna av rena naturmaterial passade väl in. Jag var överlycklig att äntligen i livet (52 år) få strutta omkring på catwalken tillsammans med Valdy 70 plus typ…

Levande verkstäder var en idé som funnits med sedan projektet ”Vad ska göra Vassbo värt att besöka” startades. Vi fick hjälp av konstnärerna Gunilla och Ingela verksamma i Borlänge att göra annorlunda växtstöd. Vi skapade tillsammans under några eftermiddagstimmar. Några av verken finns fortfarande att beskåda nedstuckna i våra krukor utan för caféet. Varsågoda låt er inspireras.

Vassbo vänner och Olle Ridelius ordnade med en Linnédag då Ornäsbjörk såldes. Agneta Månsson Vassbos egna örtterapeupt hade sina mycket uppsakattade kurser under våren. Jag är mycket glad över dessa samarbetspartner som drar folk till Vassbo och ibland ger mig extra gäster. Olles trädbeskärare har nog tackat mig ibland också, för att det funnits en lokal att värma sig i när vädrets makter inte stått dem bi.

Agneta Månsson hade en kurs för en gäng vetgiriga tjejer som studerade vid skolan för helhetsterapi. Ett underbart gäng som befolkade växthuset. De från dalarna har återvänt flera gånger.

POM/Rosuppropet valde att förlägga sin kurs för blivande rosinventerare till Vassbo. Lars-Åke Gustavsson var en mycket uppskattad kursledare och de 12-14 kursdeltagarna trivdes med rosorna. Som examina fick deltagarna vara med och identifiera rosor som allmänheten kom till Vassbo med.

Senare på sommaren hade vi Göran Greider som kåserade kring sin bok Rader i Hagen. Fullsatt och en till synes nöjd publik. Kanske vi ska upprepa succén med en modevisning med Greider apropå han senaste bok?

Ett trevligt försök att få folk till ett café borde vara att locka med en berättarafton. Maj Johansson kom och underhöll med sina ”sanna” hiskliga och ruskiga historier. Roligt hade vi och avslutade kvällen med en spökpromenad i Herrgården med fullmåne och allt.

Under Våren och sommaren fick min familj stå ut med mig och alla mina påhitt. Visst hade jag en energi och stark vilja att få allt att gå ihop. Så klart är inte det någon dans på rosor. Det kom bakslag också och jag hade aldrig klarat av det utan ett fantastiskt stöd från min familj. Maken jobbade varje lördag tills jag avslutat mitt förvärvsarbete på Naturella (en klädbutik). Ena dottern bakade och bakade. Den andra odlade vattnade, vattnade mm mm. Även sönerna stod mig bi. Jag vill därför här tacka er alla.

Nu kan det vara på sin plats att berätta hur spela för träden kom till. Tror nog att Ellen kom med idén först, att vi skulle ordna en stor fest för alla vänner innan sommaren tog slut. Året innan hade jag varit på en konsert på Dala Floda Värdshus med gruppen Alruna och blivit helfrälst. Jag tog därför kontakt med sångerskan i gruppen som var Eva Åström Rune och vi kunde hitta ett datum då vi båda kunde. Peter Grind från gruppen Caleido kom förbi en dag och kollade lokalerna och tyckte det skulle vara roligt att spela i ett växthus. Då ett nystartat företag inte har någon vinst att tala om de första åren så kom vi på den eminenta idén att låta alla spela för ett välgörande ändamål. Som trogen VI-läsare är jag väl insatt i den hjälp trädplantering ger människor runt Viktoriasjön. Inte bara människor blir hjälpta utan erosionen hejdas så det är bra för miljön också. Ett perfekt mål för Sveriges äldsta trädskola att stödja ett sådant projekt. Efter lite rundringning hade vi inte mindre än sex olika konstellationer som kunde tänka sig ställa upp. Förutom de redan nämnda kom några jazzmusiker, spelmän, och Babylon Blues Band.

Det blev en mycket speciell kväll. Den lilla scenen inbjuder till ett utbyte mellan artister och publik som blir så nära, tätt, intensivt, äkta … ja jag vet inte hur jag ska beskriva känslan.

Jag är också skyldig Vassbo Vänner ett stort tack för de evenemang de troget anordnar år efter år. Förutom föredraget jag redan nämnt så ordnade de plantbytar-marknader, skördefest och äppeldag. För äppeldagen var Olle Ridelius ovärderlig. Tack mycket stort TACK.

Efter en välbehövlig semesterresa till Portugal blev det dags för årets största händelse nämligen julmarknaden. Jag jobbade under hela september och oktober med förberedelserna för detta evenemang, och sa ”aldrig mer” när julmarknaden närmade sig. Efter en mycket lyckad julmarknad, så var det glömt, och ni som är trogna besökare vet ju att vi bevarade den gamla fina traditionen. Många Vassbovänner gjorde julmarknaden möjlig då och även julmarknaden 2008. Då jag redan tackat vänföreningen, Agneta Månsson, och Olle Ridelius vill jag här passa på att tacka ”Tomten” alias Lars Hansson som alltid ställer upp. Han är verkligen en stöttepelare.